Min bästa vän i den bemärkelsen att allting jag vet och allting jag känner delas med min bästa vän vill jag påstå att jag inte har. För ingen av mina vänner är bättre än någon annan av dem, men ingen av dem är heller den andra lik. De har personligheter jag avgudar och som gör dem till vilka de är. Jag värderar deras personligheter vilka jag anser inte går att ställas mot varandra och därmed inte kan jämföras.

Dessa vänner plockar fram det bästa ur mig och gör mig hel. De har fått mig att förstå vad vänskap handlar om och deras vänskap för mig är ovärderlig.

För mig symboliserar kärlek någonting vackert. Vackert men svår definierat.

Jag tror att kärlek inte är ett enkelt fenomen och att den aldrig kommer till att bli det. oavsett om kärlek förhåller sig till familj, vänner eller livspartner. Det finns inget facit som talar om vad som är rätt och fel.

Kärlek för mig är ömtlig. Den måste vårdas för att hållas vid liv. Den måste tas hand om. Den skall vara ömsesidig. Kärlek växer inte på träd och därmed inte heller någonting som skall tas för givet.

Men kärlek är också lycka. Positiv. Den skapar glädje, skratt och lust. Jag vill tro att kärlek försonar och skapar välmående.

En gnutta kärlek kan man leva länge på, men ständig kärlek lever man ett helt liv på.

Tidigare idag pussade jag Jesper. Konversationen därefter blev följande:
Han: Du luktar gott från munnen.
Jag: Tack, jag har tuggummi.
Han: Du luktar Marianne*.

Hans kommentar, den slutliga, fick mig att tänka på en mycket gammal konversation oss emellan vilken vi pratade om det här med otrohet. Poängen med ovanstående dialog är densamma;

låt oss säga att någon av oss är otrogen, i detta exempel anta att det är han som är otrogen med denna Marianne för att göra det hela enklare. Då kan ovanstående konversation tolkas på två sätt 1) han syftade på godiset Marianne eller 2) han syftade på kvinnan Marianne.

Förutsatt att jag överhuvudtaget inte misstänker Jesper för otrohet, går denna misstolkning att bagatellisera  tämligen enkelt. Men, och med betoning på men!, vilken också vår diskussion handlade om var;

tänk om någon av oss är otrogen men också så fräck att faktiskt skämta om det eller inte försöker dölja det i den mån som konversationen ovan berättar. För att exemplifiera: Vi tänkte oss scenariot att han är otrogen vilken när han säger hejdå för att bege sig till jobbet i själva verket beger sig hem till Marianne (låt oss säga det i detta fall, för att det skall vara lättare att konkretisera och inte blanda in fler personer/namn). Detta scenario är mycket väl tänktbart och likså följande dialog;
Han: Hejdå älskling, nu går jag till jobbet.
Jag: Hejdå älskling, ha det så bra på jobbet.

Men för att återgå till tänk om det finns de människor som skämtar om sin otrohet. Anta samma scenario som ovan:
Han: Hejdå älskling, nu går jag till min älskarinna Marianne (jobbet).
Jag: Hejdå älskling, ha det så bra på jobbet.

Omvänt skulle det kunna vara jag som säger att jag skall gå till skolan men i själva verket går hem till min älskare.

Förstår ni vår tanke? Tänk om det faktiskt skulle vara så att sin partner är så fräck och faktiskt gör sig lustig över att han eller hon är otrogen men gör det med glimten i ögat. Skulle vi då förstå det eller skulle vi bara skratta med och vara lyckligt ovetande? För inte skulle vi misstänka någonting då?


* Godiset Marianne.

Jag var fjorton år när jag blev kär för första gången. Fram tills då hade jag levt för fotbollen. Plötsligt började jag leva för någon annan också.

Vi hängde ihop i cirkus fem år - till och från. Jag vågar påstå att vi inte alltid hade en sund och ömsesidig relation sinsemellan. Vi var fjorton och femton år gamla när vi träffades och gick skilda vägar när vi var nitton och tjugo år. Vi var tillsammans under en tid när vi som människa och individ utvecklas välidgt mycket, så även vi. Ibland gick vi åt samma håll, ibland gled vi ifrån varandra.

Men vi delade även glädje, skratt och skapade tillsammans, enligt mitt tycke, också fina minnen. Han fick mig för första gången känna mig speciell, uppskattad, viktig, älskad och trygg och jag visste att hans hem alltid välkomnade mig. Tillsammans med honom fick jag uppleva nya händelser vilka jag idag värderar högt goda som dåliga. Dessa har givit mig erfarenhet.

Han var min första kärlek. Det kan ingen ta ifrån varken mig eller honom. Men jag har aldrig ångrat mig, om så under en sekund, från det ögonblicket jag valde att fortsätta mitt liv utan honom. Och jag intalade mig själv att gråta för det hör ju liksom till när ett förhållande tar slut. Det kom inga tårar och vad jag kände var en sten som lämnade mitt hjärta.

Idag vi ingen kontakt med varandra. För några år sedan fick jag, på omvägar, höra vad han sysslade med, hur han hade det etcetera. Jag blev glad av att höra att han gjorde någonting bra med sitt liv och hoppas att han fortfarande gör det. Jag önskar honom all lycka.

Jag är tacksam för den tid jag fick tillsammans med honom. Trots att tiden ville annorlunda fick han mig att växa och utveckla min personlighet. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv kommer han alltid att vara en del av det.

För den första kärleken kan ingen ta ifrån mig.

Vi har nu varit hemma i någon timme efter att ha tillbringat helgen i Malmö i goda vänners sällskap. Två nätter på Radisson Blu och vi har hunnit med att äta på Elyseé och Vapiano, shoppat, druckit irish och baileys coffee på en jättemysig irländsk pub och restaurang, spelat biljard och vidare utgång på KB.

Tanken var att jag också skulle på ansiktsbehandling och hudanalys, vilken var min julklapp från Jesper, men Studio 45 kan ta sig.

Men helgen blev bra ändå och om än mycket välbehövlig nu inför terminstarten som börjar imorgon. Nu lite cheesecake och mys i soffan.

Innan jag slutade blogga hade jag påbörjat en lista med olika teman, till exempel om mig. Min intention var att göra klart denna lista, men någonstans på vägen slutade jag blogga och jag kom bara till det sjunde temat.

Nu tänker jag göra ett nytt försök. Jag har valt att börja skriva från punkt ett. Detta innebär att inlägg, gamla som nya, kommer att blandas emedan jag valt att spara utvalda inlägg från när jag påbörjade detta med teman första gången.

Jag börjar nu med tema ett; Om mig.

Julkapp från mamma och pappa. Inte nog med att jag tycker det är, rent ut sagt, skitcoolt att globen svävar. För mig är den också symbolisk och det på mer än bara ett sätt.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Jag avslutade mitt första år av tre utav min utbildning.
- Jag, eller vi, semestrade i USA. Vi gjorde östkusten och besökte NY, Orlando och Miami. Bilder härifrån är tänkt att publiceras inom sinom tid.
- Jag, eller vi, besökte Hultsfredsfestivalen vilken var första gången för mig. Vi skulle egentligen besökt den förra året men blev snuvade på biljetter på grund av konkurs sades det och inga pengar fick vi tillbaka heller. I år fick vi gratis biljetter som kompensation.
- Jag, eller vi, besökte Gotland vilken också var första gången för mig. Vi lånade mamma och pappas "Skalman" och bodde i den en vecka på denna vackra ö.
- Jag, eller vi, provade att hugga/skulptera i sten. Också på Gotland.
- Jag tatuerade mig för andra gången. Tillägnat mina fantastiska föräldrar.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger inga nyårslöften.
Vilka länder besökte du?
- Kanarieöarna (Spanien) i januari.
- USA i juni.
- Danmark i juli.

Däremellan har jag mellanlandat i England, så faktiskt har jag ju också besökt detta land i ungefär två timmar. Om jag nu skall vara småaktig.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer alltid, förhoppningsvis eftersom ordet alltid för mig är så pregnant och framtiden så diffus, minnas vilket datum som är vår årsdag. Aspekten vilken händelse jag, för att uttrycka, alltid kommer att minnas kan jag och vill jag inte svara på.
Vad var din största framgång 2011?
Att jag hann skriva klart en hemtenta under en oerhörd tidspress för att hinna njuta av tre dagar på SRF, för att dagen efter SRF avslut börja jobba, för att dagen efter det åka på semester i två veckor till USA, för att slutligen dagen efter vår hemkomst börja jobba igen - allt detta på mindre än en månad.
Största misstaget?
-
Bästa köpet?
- Flygbiljetterna till USA och således hela resan. Den ligger ohotad i topp.
Vad spenderade du mest pengar på?
Spontant vill jag påstå att jag spenderat mest pengar på kurslitteratur, men jag misstänker att det inte är sanningen.

Och här utelämnar jag att delge den analys jag har gjort vilken resulterade i en väldigt lång text om ingenting någonting.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att resa gör mig riktigt glad och lycklig. I övrigt har min sambo, familj och vänner gjort vardagen enklare att hantera.
Någon/några sång/sånger som påminner dig om 2011?
-
Hur tillbringade du julen?
Självaste julafton firades hemma hos svärföräldrarna tillsammans med Jespers bror och hans familj och deras mormor.

Juldagen tillbringade vi hemma hos mamma och pappa med faster och hennes sambo. Och annandag jul också hemma hos mina föräldrar tillsammans med morfar och farmor.
Blev du kär i år?
Om än ännu kärare.
Favoritprogram på TV?
Vänner, The Big Bang Theory, Vem kan slå Filip och Fredrik och Pengarna på bordet.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Som jag tidigare sagt; hata är ett mycket starkt ord som jag gärna inte använder mig av. Men ja, det finns två personer som jag tycker så innerligt illa om att jag inte längre förmår mig ens försöka vara trevlig mot dem.
Bästa boken du läste i år?
Edward Finnigans upprättelse av Roslund och Hellström.

I övrigt vill jag rekommendera Roslund och Hellströms böcker. De är fabulösa. Vidare vill jag också föreslå Lars Keplers böcker.
Största musikaliska upptäckten?
VIZA.
Något du önskade dig och fick?
Kärlek. Vänskap.
Något du önskade dig men inte fick?
Som fjolårets svar; "Som Prins Daniel sade: Störst av allt är kärleken."
Årets bästa film?
-
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade den på rockfestivalen tillsammans med kärleken, glada festivalkompisar och mamma och pappa. Även i år hade de ordnat tårta som vi faktiskt inte lyckades äta upp, vilken vi var vänliga att bjuda våra närmaste grannar på. De svarade med "Ät den inte! De har säkert pissat på den!".

Vilken käftsmäll i ansiktet vi fick där ja.
Saknade du någon?
Istället för att sakna någon och önska att relationen skulle varit annorlunda har en gammal kontakt tagits upp igen. Jag kan inte med ord beskriva hur han var en stor del av mitt liv tills vår vänskap fick en annan vändning. Nu har han återigen blivit en stor del av mitt liv och ingen kan vara gladare än jag för det (jo kanske han, men nej. Det är han inte).

I skrivande stund har jag intagit position sängen med datorn i knäet. Det är lite otympligt att skriva må jag säga för att inte tala om hur obekvämt det är.

Huruvida jag sitter i sängen är på grund av att Jesper beordrat mig, vänligt ändock, att inte visa mitt fagra ansikte i resten av lägenheten vilken han prompt hävdade skulle behöva för att kunna slå in min julklapp. Ni, liksom jag, kan i vårt stilla sinne undra vad han har i görning när han, som han sade, behöver hela lägenheten till godo. Gissa vem som är nyfiken som ett barn nu då?

I skrivande stund ser det ut så här på vårt skrivbord. Lussekatter, som jag för övrigt bakat själv, ett glas mjölk, lagbok och övrig kurslitteratur gör mig sällskap kvällstid.

Igår intog vi soffläge och avverkade X antal avsnitt av The Big Bang Theory, säsong två, under en filt och bara mös. Vi öppnade också paketen för advent som hans föräldrar gav oss när vi hemma hos dem i lördags på bjudning, såväl också mina föräldrar.

På kvällen avnjöt vi en god middag som jag planerade och tillagade allt för att få skämma bort min hemkomna sambo, vilket får mig utsökt att tänka på att vi idag skall äta resterna från igår. Klappar mig förtjust på magen.

Riktig tomtegröt (ris á la malta), klementiner, lussekatter och godis står nu framdukat på bordet. Jag skall bara tända ljusen sedan är det mysfaktor utan dess like.

Frågan kvarstår; varför allt detta då, denna lördagsmorgon 2011-12-17? Jo, för idag är det dagen jag väntat på i två och en halv vecka - Jespers hemkomst. As simple as that.