Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Jag avslutade mitt första år av tre utav min utbildning.
- Jag, eller vi, semestrade i USA. Vi gjorde östkusten och besökte NY, Orlando och Miami. Bilder härifrån är tänkt att publiceras inom sinom tid.
- Jag, eller vi, besökte Hultsfredsfestivalen vilken var första gången för mig. Vi skulle egentligen besökt den förra året men blev snuvade på biljetter på grund av konkurs sades det och inga pengar fick vi tillbaka heller. I år fick vi gratis biljetter som kompensation.
- Jag, eller vi, besökte Gotland vilken också var första gången för mig. Vi lånade mamma och pappas "Skalman" och bodde i den en vecka på denna vackra ö.
- Jag, eller vi, provade att hugga/skulptera i sten. Också på Gotland.
- Jag tatuerade mig för andra gången. Tillägnat mina fantastiska föräldrar.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger inga nyårslöften.
Vilka länder besökte du?
- Kanarieöarna (Spanien) i januari.
- USA i juni.
- Danmark i juli.

Däremellan har jag mellanlandat i England, så faktiskt har jag ju också besökt detta land i ungefär två timmar. Om jag nu skall vara småaktig.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer alltid, förhoppningsvis eftersom ordet alltid för mig är så pregnant och framtiden så diffus, minnas vilket datum som är vår årsdag. Aspekten vilken händelse jag, för att uttrycka, alltid kommer att minnas kan jag och vill jag inte svara på.
Vad var din största framgång 2011?
Att jag hann skriva klart en hemtenta under en oerhörd tidspress för att hinna njuta av tre dagar på SRF, för att dagen efter SRF avslut börja jobba, för att dagen efter det åka på semester i två veckor till USA, för att slutligen dagen efter vår hemkomst börja jobba igen - allt detta på mindre än en månad.
Största misstaget?
-
Bästa köpet?
- Flygbiljetterna till USA och således hela resan. Den ligger ohotad i topp.
Vad spenderade du mest pengar på?
Spontant vill jag påstå att jag spenderat mest pengar på kurslitteratur, men jag misstänker att det inte är sanningen.

Och här utelämnar jag att delge den analys jag har gjort vilken resulterade i en väldigt lång text om ingenting någonting.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att resa gör mig riktigt glad och lycklig. I övrigt har min sambo, familj och vänner gjort vardagen enklare att hantera.
Någon/några sång/sånger som påminner dig om 2011?
-
Hur tillbringade du julen?
Självaste julafton firades hemma hos svärföräldrarna tillsammans med Jespers bror och hans familj och deras mormor.

Juldagen tillbringade vi hemma hos mamma och pappa med faster och hennes sambo. Och annandag jul också hemma hos mina föräldrar tillsammans med morfar och farmor.
Blev du kär i år?
Om än ännu kärare.
Favoritprogram på TV?
Vänner, The Big Bang Theory, Vem kan slå Filip och Fredrik och Pengarna på bordet.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Som jag tidigare sagt; hata är ett mycket starkt ord som jag gärna inte använder mig av. Men ja, det finns två personer som jag tycker så innerligt illa om att jag inte längre förmår mig ens försöka vara trevlig mot dem.
Bästa boken du läste i år?
Edward Finnigans upprättelse av Roslund och Hellström.

I övrigt vill jag rekommendera Roslund och Hellströms böcker. De är fabulösa. Vidare vill jag också föreslå Lars Keplers böcker.
Största musikaliska upptäckten?
VIZA.
Något du önskade dig och fick?
Kärlek. Vänskap.
Något du önskade dig men inte fick?
Som fjolårets svar; "Som Prins Daniel sade: Störst av allt är kärleken."
Årets bästa film?
-
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade den på rockfestivalen tillsammans med kärleken, glada festivalkompisar och mamma och pappa. Även i år hade de ordnat tårta som vi faktiskt inte lyckades äta upp, vilken vi var vänliga att bjuda våra närmaste grannar på. De svarade med "Ät den inte! De har säkert pissat på den!".

Vilken käftsmäll i ansiktet vi fick där ja.
Saknade du någon?
Istället för att sakna någon och önska att relationen skulle varit annorlunda har en gammal kontakt tagits upp igen. Jag kan inte med ord beskriva hur han var en stor del av mitt liv tills vår vänskap fick en annan vändning. Nu har han återigen blivit en stor del av mitt liv och ingen kan vara gladare än jag för det (jo kanske han, men nej. Det är han inte).

I skrivande stund har jag intagit position sängen med datorn i knäet. Det är lite otympligt att skriva må jag säga för att inte tala om hur obekvämt det är.

Huruvida jag sitter i sängen är på grund av att Jesper beordrat mig, vänligt ändock, att inte visa mitt fagra ansikte i resten av lägenheten vilken han prompt hävdade skulle behöva för att kunna slå in min julklapp. Ni, liksom jag, kan i vårt stilla sinne undra vad han har i görning när han, som han sade, behöver hela lägenheten till godo. Gissa vem som är nyfiken som ett barn nu då?

I skrivande stund ser det ut så här på vårt skrivbord. Lussekatter, som jag för övrigt bakat själv, ett glas mjölk, lagbok och övrig kurslitteratur gör mig sällskap kvällstid.

Igår intog vi soffläge och avverkade X antal avsnitt av The Big Bang Theory, säsong två, under en filt och bara mös. Vi öppnade också paketen för advent som hans föräldrar gav oss när vi hemma hos dem i lördags på bjudning, såväl också mina föräldrar.

På kvällen avnjöt vi en god middag som jag planerade och tillagade allt för att få skämma bort min hemkomna sambo, vilket får mig utsökt att tänka på att vi idag skall äta resterna från igår. Klappar mig förtjust på magen.

Riktig tomtegröt (ris á la malta), klementiner, lussekatter och godis står nu framdukat på bordet. Jag skall bara tända ljusen sedan är det mysfaktor utan dess like.

Frågan kvarstår; varför allt detta då, denna lördagsmorgon 2011-12-17? Jo, för idag är det dagen jag väntat på i två och en halv vecka - Jespers hemkomst. As simple as that.

Har suttit och storbölat åt Svenskar hjältar. Eller nej, jag bölar fortfarande. Dessa fantastiska människor som ger hopp åt mänskligheten.

Sverige, ja hela världen, behöver fler som dessa!

Var i veckan och hämtade ut några paket som låg och väntade på mig hos posten. Jag blev utom mig av glädje när jag upptäckte denna present i ett av paketen. Jag fick en bra dag därefter.

Sådant tycker jag om.

En tanke:

Att säga att jag varje gång väljer fel kö till kassan är nog att överdriva, men jag vill och vågar påstå att det är majoriteten av alla gånger som jag faktiskt ställer mig i fel kö. Idag var inget undantag. Jag förundras alltid över hur det kommer sig att jag inte står i "rätt" kö och när det faktiskt händer, jag skall ärligt erkänna, infinner sig en skadjeglädje över de som inte står i samma kö som mig.

Men åter, idag var inget undantag. Jag valde, efter noga övervägande att välja rätt, fel kö. Inte nog med att den mycket äldre damen framför mig tog enormt mycket tid i kassan, ville jag inte visa min otålighet för någonting jag själv kan reta ihjäl mig på är människor som suckar, stönar och rent demostrativt visar att de är otåliga, därför jag försökte vara lugn och enligt min mening lyckades jag upprätthålla mitt sken.

Det som fick mig att explodera, ändock inombords, var när denna dam bestämt hävdade att min kesella också var hennes såväl personalen, vänligt men obestridligt, sade att hennes kesella redan blivit nerpackad i kassen.

Nu frågar jag mig själv; hur jag vänligt skulle kunna förklara för denna gamla dam att kesellan tillhör mig och att hennes ligger i hennes plastkasse. Min sympati för denna förvirrade människa övergick till irritation trots att jag mycket väl var medveten, och är fortfarande, att hon ingenting annat är oskyldig. Dessutom, skulle det för min räkning vara befogat att gå i taket för en vara? Jag menar, skulle jag inte kunna vara så godhjärtad att faktiskt låta henne få kesellan trots att jag visste att den egentligen var min?

Detta genererar frågan - var går gränsen för en god medborgare? Den som står fast vid sin ståndpunkt  men vänligt förklarar emedan rätt skall vara rätt? Den som tillrättarvisar men vänligt ger med sig för att undvika en pinsam situation? Den som högljutt bestrider sin rätt om än vad det gäller?

Min kommentar; tänka sig vilken frågeställning som kan ta form i huvudet när man befinner sig i en matkö, för att inte tala om frågorna den utvecklar.

Dagens lucka.

Förmiddagen har ägnats åt att läsa paragrafer vilka jag missade under gårdagens lektion enär min dag bestod av överlämning av ny styrelse, vilken jag numer ingår i. Har tänkt delge er mer om det inom sin tid.

2011-12-12.
Dedikerat till mina föräldrar vilka är obeskrivliga. Textat av ingen mindre än dem själva.

Tredje advent.

I början av julen fick mamma och pappa och svärföräldrarna varsin julkalender.

Är numer vice ordförande i PU-utskottet.

Det är ju så att ensamheten gör sig påmind ibland. Jag kan inte påstå att ensamheten i sig stör mig utan det är snarare vad den innebär eller vad den antyder till. Låt mig exemplifiera;

i större utsträckning bekommer det mig inte inträngande att jag är ensam likaväl som vad det faktiskt betyder att 1) endast handla mat till mig 2) endast laga mat till mig 3) endast duka till mig 4) endast äta maten själv 5) endast diska min disk 6) endast ligga i sängen själv 7) endast sova själv 8) endast vakna själv 9) endast mysa i soffan själv 10) endast komma hem till en tyst lägenhet.

Jag tror i've made my point. Allt detta "endast" syftar till en person, det vill säga med betoning på just en, och det är insikten om antalet gemene man som kan göra ensamheten bisarr och surrealistisk. Förstår ni vad jag menar och vill få fram? Jag är medveten om att det kan låta inkonsekvent nämligen.


Idag har jag inte desto mindre inte varit ensam. Föreläsning i skolan och sedan häng med Madde. Jag bjöd henne på middag i utbyte av sällskap. Och skitsnack. En bra dag helt enkelt.

Årets julkalender från mamma och pappa.

Mamma och pappa har varit vänliga nog att låta mig ha deras katt till sällskap helgen som varit. Inte heller Flora protesterade så särskilt mycket utan gjorde sig hemtam ögonaböj. Nu är hon tråkigt nog tillbaka hos sina rättmätiga ägare och jag är alldeles ensam.

Ett avsnitt The Big Bang Theory väntar innan jag skall bädda ner mig i sängen.

Den senaste halvtimmen har jag haft mobilen tryckt mot örat. Ett samtal från Jesper och ni kan nog bara ana 1) hur glatt överraskad blev jag när han ringde 2) hur glad jag blev över att få höra hans röst.

Jag är nästan precis hemkommen från kalas hos Jespers bror. Det är faktiskt första gången jag träffar hans närmsta familj ensam under en tillställning. Jag var ju hemma hos svärföräldrarna igår och åt middag. I alla fall, de är väldigt lätta och enkla människor allihop. Inga komplicerade sådana.

Vidare hade jag tänkt ta kort på och visa mitt sällskap denna helg men de två kamerna jag har att hushålla med totalstrjekar vilket är signifikativt för min del. Detta innebär således att det heller inte kommer bli några nytagna kort två veckor framöver eftersom Jesper har med sig vår nyaste kamera. Och därmed vet ni också att det idag är två veckor till han kommer hem. Ni kan ju bara gissa hur mycket jag längtar.

Emellertid fortsätter jag att läppja på min cider och skall inom den närmsta minutern slänga mig i soffan och fortsätta titta på andra säsongen av The Big Bang Theory.

Jag har beslutat att ge det här en chans till. Jag skall ärligt erkänna att jag är kluven i fråga om det kommer bli långvarigt emedan jag fortfarande, från dag till dag, överväger om jag vill blogga. Jag vet att jag vill skriva. Men det är av samma anlendning som jag slutade - vill jag skriva det här?

Jag har raderat arkivet från förr, dels när jag läste äldre inlägg kom jag att undra vem jag var som person när jag startade bloggen, vilken är en bidragade orsak till att jag dels vill ha en nystart. Inlägg från senare år kan komma att publiceras igen. Det är åtminstone min avsikt.

Bloggen har också fått en makeover. Den är inte fullbordad men jag hoppas ni har överseende med det tills vidare.

Med detta sagt, avslutar jag det första inlägget i min comeback.