22 år har jag hunnit fylla och är inne på mitt 23:e vilket, tycker jag, inte säger så mycket om mig som person. Jag har haft välsignelsen att få växa upp med fantastiska människor, men också fataliteten att möta människor som gjort mig mer skada än nytta, om än även motgångar format mig till den jag är idag.

När jag tänker tillbaka på min barndom vill jag påstå att mamma och pappa ha gjort ett ärofullt jobb som föräldrar - inte minst under min tonår, och jag har mycket att tacka dem för.

Idag bor jag tillsammans med min pojkvän och tillika min bättre hälft i en stad tre mil ifrån den jag växt upp i. Här trivs jag som fisken i vattnet.

Jag studerar på högskola och sitter numer som vice ordförande i PU-skottet. Känner att jag är en bit på vägen till mitt framtida jag, om än allting inte alltid är glasklart.

Vidare vill jag påstå att jag är en rastlös själ, kreativ till sinnet men tyvärr inte har de rätta estetiska anlagen att förverkliga min kreativitet. Det blir för det mesta pannkaka av det hela. Kanske beror det på att mitt tålamod, oftast, är lägre än glocalnet? Höhö. Jag har också lätt för att skratta, enligt mig, och ungefär lika lätt för att gråta. Ännu lättare har jag för att dagdrömma och försvinna in i min egen värld.

Med detta sagt tror jag att jag håller temat "om mig".