Det är ju så att ensamheten gör sig påmind ibland. Jag kan inte påstå att ensamheten i sig stör mig utan det är snarare vad den innebär eller vad den antyder till. Låt mig exemplifiera;

i större utsträckning bekommer det mig inte inträngande att jag är ensam likaväl som vad det faktiskt betyder att 1) endast handla mat till mig 2) endast laga mat till mig 3) endast duka till mig 4) endast äta maten själv 5) endast diska min disk 6) endast ligga i sängen själv 7) endast sova själv 8) endast vakna själv 9) endast mysa i soffan själv 10) endast komma hem till en tyst lägenhet.

Jag tror i've made my point. Allt detta "endast" syftar till en person, det vill säga med betoning på just en, och det är insikten om antalet gemene man som kan göra ensamheten bisarr och surrealistisk. Förstår ni vad jag menar och vill få fram? Jag är medveten om att det kan låta inkonsekvent nämligen.


Idag har jag inte desto mindre inte varit ensam. Föreläsning i skolan och sedan häng med Madde. Jag bjöd henne på middag i utbyte av sällskap. Och skitsnack. En bra dag helt enkelt.