Tredje advent.

I början av julen fick mamma och pappa och svärföräldrarna varsin julkalender.

Det är ju så att ensamheten gör sig påmind ibland. Jag kan inte påstå att ensamheten i sig stör mig utan det är snarare vad den innebär eller vad den antyder till. Låt mig exemplifiera;

i större utsträckning bekommer det mig inte inträngande att jag är ensam likaväl som vad det faktiskt betyder att 1) endast handla mat till mig 2) endast laga mat till mig 3) endast duka till mig 4) endast äta maten själv 5) endast diska min disk 6) endast ligga i sängen själv 7) endast sova själv 8) endast vakna själv 9) endast mysa i soffan själv 10) endast komma hem till en tyst lägenhet.

Jag tror i've made my point. Allt detta "endast" syftar till en person, det vill säga med betoning på just en, och det är insikten om antalet gemene man som kan göra ensamheten bisarr och surrealistisk. Förstår ni vad jag menar och vill få fram? Jag är medveten om att det kan låta inkonsekvent nämligen.


Idag har jag inte desto mindre inte varit ensam. Föreläsning i skolan och sedan häng med Madde. Jag bjöd henne på middag i utbyte av sällskap. Och skitsnack. En bra dag helt enkelt.

Årets julkalender från mamma och pappa.

Mamma och pappa har varit vänliga nog att låta mig ha deras katt till sällskap helgen som varit. Inte heller Flora protesterade så särskilt mycket utan gjorde sig hemtam ögonaböj. Nu är hon tråkigt nog tillbaka hos sina rättmätiga ägare och jag är alldeles ensam.

Ett avsnitt The Big Bang Theory väntar innan jag skall bädda ner mig i sängen.

Den senaste halvtimmen har jag haft mobilen tryckt mot örat. Ett samtal från Jesper och ni kan nog bara ana 1) hur glatt överraskad blev jag när han ringde 2) hur glad jag blev över att få höra hans röst.

Jag är nästan precis hemkommen från kalas hos Jespers bror. Det är faktiskt första gången jag träffar hans närmsta familj ensam under en tillställning. Jag var ju hemma hos svärföräldrarna igår och åt middag. I alla fall, de är väldigt lätta och enkla människor allihop. Inga komplicerade sådana.

Vidare hade jag tänkt ta kort på och visa mitt sällskap denna helg men de två kamerna jag har att hushålla med totalstrjekar vilket är signifikativt för min del. Detta innebär således att det heller inte kommer bli några nytagna kort två veckor framöver eftersom Jesper har med sig vår nyaste kamera. Och därmed vet ni också att det idag är två veckor till han kommer hem. Ni kan ju bara gissa hur mycket jag längtar.

Emellertid fortsätter jag att läppja på min cider och skall inom den närmsta minutern slänga mig i soffan och fortsätta titta på andra säsongen av The Big Bang Theory.

Jag har beslutat att ge det här en chans till. Jag skall ärligt erkänna att jag är kluven i fråga om det kommer bli långvarigt emedan jag fortfarande, från dag till dag, överväger om jag vill blogga. Jag vet att jag vill skriva. Men det är av samma anlendning som jag slutade - vill jag skriva det här?

Jag har raderat arkivet från förr, dels när jag läste äldre inlägg kom jag att undra vem jag var som person när jag startade bloggen, vilken är en bidragade orsak till att jag dels vill ha en nystart. Inlägg från senare år kan komma att publiceras igen. Det är åtminstone min avsikt.

Bloggen har också fått en makeover. Den är inte fullbordad men jag hoppas ni har överseende med det tills vidare.

Med detta sagt, avslutar jag det första inlägget i min comeback.